Välfärd är tillväxt – eller ska vi stanna vid status quo och nöja oss med det (en nedbantad välfärd som idag efter 4 år med nyliberalt/högerstyre)?

17 november, 2010 § Lämna en kommentar

Så mycket som rör sig här. Inne i en jobbmässigt hektisk period.

Men vill i alla fall blogga. Här följer några citat som fångar saker jag tycker vänstern borde jobba för, långsiktigt.

Lena Sommestad skriver några bra saker angående politik och samhället och framtida socialdemokrati (vänster) i synnerhet:

Modern forskning visar att tillväxt drivs av utbildning, hälsa och social tillit. Välfärdspolitik är tillväxtpolitik. Vi ser också att den progressiva idédebatten blomstrar i Sverige; bland unga intellektuella, i socialdemokratins sidoorganisationer, i tidskrifter och på seminarier. Socialdemokratins vision om jämlikhet och lika chanser bär, över generationer./…/

En kunskapsbaserad politik [baserad på modern forskning] för hållbar utveckling, buren av socialdemokratins tro på jämlikhet och alla människors lika värde.”

Ja, det här tror jag på: tillväxt drivs av utbildning, hälsa och social tillit, vilket också modern forskning visar. Hennes idéer behövs!

Och Marika Lindgren Åsbrink skriver:

”Nu är det rätt länge sen det var 90-tal. Allt det som var nytt då – friskolor, privata elbolag och 779 premiepensionsfonder att välja mellan, det är inte nytt längre. Det är inga nya, fräscha idéer, utan vardag./…/

Pendeln slog över – plötsligt skulle marknaden fixa allt. Och där är vi idag. Trots kraschad finansmarknad och galopperande klimatkris är ’marknaden’ det enda vi har att hålla i handen./…/

Det finns alltså all anledning att diskutera marknadens plats i välfärden. Det är angeläget att vi pratar om hur vi får mest valuta för våra skattepengar och en bra, likvärdig välfärd för alla. Det finns så mycket erfarenhet och empiri nu att vi skulle kunna göra ordentliga utvärderingar av vad marknadstänket har inneburit för välfärden. Vad har blivit bättre? Vad har blivit sämre? Vad har blivit dyrare? Billigare? Etc. /…/

Socialdemokratin har inte hittat en tydlig linje i den här frågan. Förhoppningsvis gör vi det under den pågående kongressen. Jag kan förstå att borgerliga ledarskribenter sätter stämpeln ’tillbaka till 1970-talet’ och ’de vill förbjuuuda vinster!’ på allt som andas det minsta ifrågasättande av status quo. Jag tycker att det är lite mer konstigt att socialdemokrater ibland reagerar på samma sätt.”

Kajsa Borgnäs i krönika i Tiden:

”Varför handlade valrörelsen om skatter? För att Moderaterna ville prata om skatter och de var starkare än vi. För att människor som lever belånade till tänderna bryr sig om skattesänkningar eftersom de inte har någon möjlighet att påverka räntan.

För att i konsumtionssamhället är det en del av konsumtionskulturen att själv belöna och bestraffa välfärdsverksamheter man gillar eller ogillar – därav fascinationen för tjocka plånböcker och tunna statsbidrag.

För att skattepolitiken är det stora politikområde där skillnaderna är som mest tydliga mellan höger och vänster idag. Högern vill sänka skatterna och vänstern vill inte sänka dem – lätt som en plätt./…/

I denna allt mer, i de principiella frågorna, oöverskådliga sammanblandning av marknad och demokrati (vi [socialdemokraterna] säger en sak och gör en annan) ställer gärna högern upp förenklade alternativ av typen ’ska vi betala mer eller mindre själva’? Här finns ett tydligt ’mer’ (M) [för de flesta av deras väljare har mer än väl råd att göra detta och, ytligt sett,inget att tjäna på att solidariskt bidra har de kommit att anse mer och mer] och ett mer tvekande ’tja’ (S)[därför att de inte litar på sin grundideologi och att den i längden bär]  – en konflikt som visat sig vara lagom begriplig just i valtider./…/

I en annan skrift,’Why socialism?’ från 1949, skriver Albert Einstein att ekonomi inte är som astronomi, det finns inga ’upptäckbara’ och för evigt sanna lagar som ekonomerna gör bäst i att hålla i handen. Einstein tog för övrigt, på ålderns höst, avstånd från den mycket effektiva bomb för mänsklighetens utplåning han var arkitekten bakom.

För en tid sedan gick Alfred Rappaport ut och sade sig ta avstånd från systemet med ’shareholder value’ i företagen, mannen som namngav och gav sammanhang åt det system som gör att företagens börsvärde rusar i höjden så fort anställda sägs upp, har nu alltså ångrat sin enögdhet [se intressant, bra blogginlägg om kvacksalvarekonomer] och uppmanar världens samhällsekonomer att tänka bortom hans destruktiva logik.

Vi ser stora mäns sanningar falla samman omkring oss. Bankdirektörer ångrar sin ansvarslösa utlåning. Spekulantmiljardärer uppmanar till reglering av finanskapitalismen. Nationalekonomer ifrågasätter både den enda och den tredje vägens politik.

Plötsligt är socialdemokratins historiska kritik av den huvudlösa marknaden på var mans läppar, finanskapitalismens Berlinmur har fallit. Men när socialdemokratin likt Orfeus vänder sig mot sin gamla följeslagare på väg upp ur underjordens mörker, upptäcker vi till vår fasa att hon försvinner i en annans famn./…/

… de allra flesta, även Thatcher till slut, inser nog att individen och samhället behöver varandra för att växa. Det är att individen stympas som är kapitalismens största illdåd. Att människan bryts ned i delar, produktiva eller improduktiva, och belönas efter hur väl hon förmår dela sig itu.

Plånboksväljaren /…/ Hon är antingen det ena eller andra, aldrig hel och hållen, hon är enkel att förstå och det enda sätt dagens politiker vågar närma sig henne på är genom att säga ’du får ytterligare några ödsliga kronor att skramla med i plånboken om du lägger din värdefulla röst på mig’./…/

… det är Moderaterna, denna grånade stofil, som får mandatet att förändra (eller förvalta eller vad det nu kallades, det att bestämma hur det skulle bli). Men visst är det logiskt att medborgaren blir plånboksväljare i marknadssamhället – när allt kan och måste köpas för pengar, blir pengar naturligtvis viktigare i var mans liv./…/

Inget begrepp har varit så populärt de senaste decennierna som ’förnyelse’. Förnyelsen har tagit oss kors och tvärs över det politiska spektrat. Inget har varit heligt, bara det varit nytt. Nu hoppas vi att ytterligare förnyelse ska ta oss ur vår förvirrade rotlöshet./…/

Det viktigaste i den nyaste förnyelsen är inte att det är nytt, utan att det är sant – att vi orkar säga vad vi menar och vågar göra som vi säger.”

Leif Jakobsson skriver:

”I takt med att jämlikhetsidéerna pressats tillbaka har klassresan som idé blivit mer dominant i vår politik än offensiva reformer som tar sikte på att förbättra arbetsliv och vardagsliv för flertalet. Det faktum att klyftorna ökat har ju också gjort klassresan attraktivare för många./…/

Huvuduppgiften måste vara att ta itu med människors problem här och nu – i de jobb de har eller som andra måste ta över. Då krävs det att arbetsmiljö, trygghet i anställningen, inflytande, arbetstiden och många andra klassiska maktfrågor på arbetsmarknaden prioriteras mycket högre. För det är på dessa områden vi måste ta oss an klassamhällets praktiska uttryck. En offensiv bostadspolitik är självklart också viktig för att erbjuda mera jämlika livsvillkor.

Frågor om anställningstrygghet, arbetstider, arbetsmiljö och villkor på jobbet i övrigt förknippas ofta enbart med traditionella LO-yrken. I själva verket visar TCO att oron för att bli arbetslös är större hos deras medlemmar än LO:s. De stora tjänstemannagrupperna har en minst lika pressad arbetssituation som arbetare, men deras problematik individualiseras oftare. Den får inte heller politiska uttryck på samma sätt som LO-gruppernas eftersom LO använt det facklig-politiska samarbetet med socialdemokratin till att förbättra vardagen för sina medlemmar.

Vi vet att väldigt många tjänstemän har en mycket pressad arbetssituation och att många ställer upp med obetald övertid för att klara och behålla jobbet. Vi vet också att många bränner ut sig i jobbet och i karriärspiralen. De flesta vill ha ett balanserat liv med både arbete och familj men kraven ökar och konkurrensen hårdnar.

Det är bara att erkänna att vi socialdemokrater inte har ägnat tjänstemannagruppernas vardagliga problem på jobbet och i livet i övrigt tillräcklig uppmärksamhet och än mindre presenterat en politik för förbättring.”

Ja, det där med individualisering av problem…

Och slutligen läs Bengt Göransson om hans syn på politik och i synnerhet socialdemokratin.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Välfärd är tillväxt – eller ska vi stanna vid status quo och nöja oss med det (en nedbantad välfärd som idag efter 4 år med nyliberalt/högerstyre)?reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: