Skyhög arbetslöshet och allt sämre social trygghet bäddar för rasism, samt litet om coacher och managementlitteraturen…

30 september, 2010 § 2 kommentarer

[Uppdatering på kvällen: läs blogginläggen ”Spela inte Svarte Petter med demokratin” och ”Reinfeldt spelar svarte petter”.

Marika Lindgren Åsbrink skriver så bra kommentar till sitt eget blogginlägg ”Väckarklocka – om den icke-representativa demokratin” angående röstdeltagandet:

”Problemet är att beslutet att inte rösta är ojämnt fördelat i befolkningen.

Inte förrän det är helt slumpvist fördelat kan man säga att det beror på fria och rationella val och inte strukturella.

I själva verket är det nästan enbart underprivilegierade grupper som inte röstar. Så länge det finns en överrepresentation av vissa egenskaper bland de som inte röstar så är inte demokratin representativ”].

Robert Sundberg i ledaren ”Reinfeldts lösa förbindelser”:

”Den nya regeringen är dock en minoritetsregering, den gamla var en majoritetsregering. Det är en avgörande skillnad.

Bara till följd av sin natur, att inte ha mer än hälften av riksdagens ledamöter, är den typ av regering Reinfeldt avser leda framöver en svag regering.

En rad borgerliga politiker och debattörer har sedan valnatten gjort sitt bästa för att legitimera en borgerlig minoritetsregering. Det har de gjort trots att det inte är givet att det är en sådan som bör styra landet, eller är bästa tänkbara regering i det läge som uppkommit i riksdagen./…/

Inom Alliansen skedde förändringar som det knappt talas om i eftervalsdebatten./…/

De fyra borgerliga partierna, varav tre förlorade lika många mandat som De rödgröna, avser ändå att regera vidare.”

Göran Greider i ”Romerna står längst ner”:

”Europa är politiskt mörkblått och det skiftar i brunt – så har det blivit när arbetslösheten är skyhög och den sociala tryggheten dålig.

Det bäddar för rasism.”

Sökte på övermänniskoideal och fann recension av Ann Heberlein över boken ”Managementsyndromet – så skapas den moderna chefen” av Thomas Johansson:

”’Det handlar om odlandet av ett slags övermänniskoideal – den perfekta människan’ skriver Johansson.

[en försvarsstrategi som vissa terapeuter kallar falsk makt; barnet är tvunget att ta till diverse försvar för att överleva hur det behandlades och för att hantera den totala hjälplösheten som ju ett barn är i, en av dessa strategier kan vara att intala sig att man har supermansegenskaper (dvs. det som kan kallas falsk makt). Och detta försvar och reaktionssätt kan man ta med sig upp i vuxenlivet, om man inte blev bekräftad i sin utsatta roll som barn och ung, vilket kan få svåra konsekvenser antingen i det lilla (den senare egna familjen) eller det stora (om man får stor makt, t.ex. blir ledare för ett helt land). Se t.ex. “See No Evil — A political psychologist explains the roles denial, emotion and childhood punishment play in politics” Michael Milburn intervjuad av Brian Braiker och inte minst ‘Leaders’ av Bob Scharf, att de med starkast psykologiska försvar tenderar att leda].

Det är tydligt att den perfekta människan lever i en drömvärld: en värld där frågor om makt, klass, exploatering och globalt förtryck lyser med sin frånvaro.

Allting lämnas till individen och hennes möjligheter att lyckas är obegränsade, bara hon följer de framgångsrecept som diverse coacher och andra charlataner villigt bistår med (mot en viss [!!!] ekonomisk ersättning, men ändå).

Johansson anknyter till den tyske filosofen Herbert Marcuses kritik av hur psykologisk kunskap användes för att oskadliggöra arbetarna i det kapitalistiska systemet.

[texter av Marcuses här och här hans officiella hemsida, se inte minst ‘Den endimensionella människan’]

Psykologi kan användas för att bryta loss individen från sociala och kulturella strukturer, betrakta och förklara processer och skeenden i ljuset av psykologiska orsaksskeenden.

I managementlitteraturen talas det aldrig om sociala orättvisor, ekonomiska klyftor eller exploatering.

Kapitalismen är ljus, god och ren, individen stark och kreativ.

Självfallet är detta synsätt attraktivt – för näringslivet och industrin.

Lika attraktivt är det inte för den individ som inte lyckas, som inte håller måttet, för den som inte trivs på sin arbetsplats.

Naturligtvis finns det hjälp att få även för henne. Hon kan söka stöd hos Dalai Lama som, i boken ‘Lycka på jobbet’ råder den missnöjde till mental träning: ‘… vi kan vara lyckliga i arbetet genom att förändra våra attityder och vår inställning genom mental träning’.

Säg det till en underbetald textilarbetare i Indien med tolv timmars arbetsdag. Tänk positivt!

Thomas Johansson har skrivit ännu en angelägen och skarp bok, med en samhällskritik av det slag som man alltför sällan möter i den offentliga diskussionen, inom såväl som utanför akademin.

Hans sociologiska blick förmår se igenom också den vardag som vi vant oss vid så till den milda grad att den blivit nästintill transparent. Det är en svår konst, och därför så viktigt att någon av oss behärskar den.

För inte finns det sex miljarder olika vägar till lycka?”

Och här ytterligare artikel om denna bok.

Se också tidigare inlägg om Barbara Ehrenreich.

Här ett arbete från sociologiska institutionen i Göteborg om ”Livscoaching en diskursanalys av livscoachers självrepresentation på internet.”

Annonser

§ 2 svar till Skyhög arbetslöshet och allt sämre social trygghet bäddar för rasism, samt litet om coacher och managementlitteraturen…

  • Erik skriver:

    Så länge vi importerar arbetskraft från övriga EU och inte kan hitta folk som är villiga att jobba som bärplockare annat än genom att flyga hit dem från Kina så finns det ingen trovärdighet i arbetslösheten. Friska personer som är långtidsarbetslösa i Sverige är det för att de inte vill jobba. Folk som inte vill jobba trots att de kan har inte rätt till något mer än existensminimum. Om du är i den situationen och inte gillar det, BÖRJA JOBBA!

  • k skriver:

    Tack för uppmaningen! Nu jobbar jag faktiskt och också heltid. Sedan över 30 år. Hoppas att du också har lyckan att ha arbete, fast du kanske tillhör bärplockarskaran? Än har jag inte behövt använda A-kassan, vilket jag är jätteglad över. De flesta jag känner och har omkring mig (inklusive en stor släkt och en välutbildad familj över stora delar av Sverige) vill försörja sig själva och inte leva på försäkringar. Jag har inte sett många av de personer du tydligen har sett!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Skyhög arbetslöshet och allt sämre social trygghet bäddar för rasism, samt litet om coacher och managementlitteraturen…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: