Om att dra isär grupper i samhället samt om arrogans i makten…

10 september, 2010 § 1 kommentar

[Uppdaterad 11 september, se slutet av postningen].

Klicka på bild för att göra den större och lättare läsbar.

Se Gunnar Blixt om ”Verkligheten bakom Gunnar Axéns agerande och syn på sjuka” och också Eva Hillén Ahlström om ”Stäng din kommentarsfuntion, Gunnar Axén” samt  om ”Välfärdsmanifestation 18 september på Mynttorget i Stockholm”.

Jag är ytterligare en vars kommentar på Gunnar Axéns blogg inte har publicerats.

Tillägg på kvällen: se Jinge i ”Bland spindoctors, Retorikexperter och Opinionsinstitut.”

Uppdatering 11 september: angående att anställa sjukskrivna eller f.d. sjukskrivna se pressmeddelande från TCO ”Arbetsgivare alltjämt negativa till att anställa sjukskrivna”. Och se Martin Moberg ”Ett nyare nyspråk so(m) ska dölja det pågående sjuka systemskiftet”.

Sänks skatterna mer så kommer vi att måsta börja ta privata försäkringar. Det kommer bland annat att leda till att yngre chansar på att inte ha någon försäkring. För de är ju unga och friska. Sjukdom och olyckor, vadå? Precis som att spara för pensionen: vadå, bli gammal?

Ja, och det är ju faktiskt så att även sjukskrivna och arbetslösa betalar skatt på sina inkomster från försäkringssystemet så de bidrar också. Johan Ehrenberg skriver om opinionsmätningarna i ”Visst blir du manipulerad”:

”Den valbevakning du följt senaste månaderna har varit extrem, jag är rätt luttrad när det gäller manipulationer, men valet 2010 kommer att gå till minnet som medievalet för en alliansseger. Vinklingar, påhittade nyheter och de bortvalda viktiga berättelserna har varit värre än någonsin.

Det blå mediesverige har konsekvent använt tre metoder för att driva allianslinjen.”

Maria-Pia Boëthius citerar den sydamerikanske författaren Eduardo Galeano i sin ledare ”Marknadens osynliga våld” (här är video på engelska från Fora-TV med Galeano*):

”Det produktiva systemet har förvandlats till ett finanssystem som mångfaldigar antalet skuldsatta i syfte att öka antalet konsumenter. (…)

Alla de som är fångna i sina behov, som är tvingade att leva för att arbeta eftersom de inte kan kosta på sig lyxen att arbeta för att leva – är de fria? (…)

När informationen styrs av en handfull jättar kan det bli lika totalitärt som när staten har monopol på området.

Vi tvingas sätta likhetstecken mellan yttrandefrihet och fri företagsamhet.

Marknadens osynliga våld: Genom serieproduktion i gigantisk skala tvingas alla, överallt, att följa samma obligatoriska konsumtionsmönster.

Denna likformighetsdiktatur är mer förödande än vilken enpartidiktatur som helst. Den sprider en livsstil som leder till att människor över hela världen reproduceras som kopior av den perfekta konsumenten.”

Nej, är detta frihet? Större frihet?

Hon skriver vidare:

”Efter att inte ha sett på tv under fem månader satte jag på min svenska tjock-tv för att betrakta vad som pågår.

Så här är det: Om man vant sig av med att se på tv tror man, när man sätter på den, att världen är galen.

Det mesta handlar om dramatiserad konsumtion, lekar för vuxna och mindre vuxna, tävlingar – också politik skildras som sport, en otrolig indoktrinering i drömmar om rikedom och skönhet, särskilt för kvinnor, och en tsunami av våld och brott och ondska, i nyheterna och i tv-serierna.

Och detta tittar den rika världen på 1 000 miljarder timmar om året.

Jag skulle säga att 90 procent av utbudet är en total indoktrinering i den kapitalistiska ideologin, en världsrevolution i det tysta. Och internet har inte minskat tittandet – bara ökat mediekonsumtionen.”

Kildén & Åsman i ”En tjänar mer än nittio tillsammans”. Om diagram de presenterar:

”På hemmaplan driver det ’nya arbetarpartiets’ skojare, Reinfeldt och Borg, på utvecklingen i samma riktning som i USA. Deras recept på allt, skattesänkningar och åter skattesänkningar, kommer att leda oss till en tårta fördelad som ovan.”

* I videon om Galeano säger den inledande presentatören bland annat:

”Att läsa Galeano är uppfriskande för sinne och själ. Vi kan misströsta över orättfärdigheterna/orättvisorna i världen men Galeano påminner oss om att verkligheten inte är ödet, det är en utmaning.

Vi är inte dömda att acceptera det som det är [nej, inget är ödesbestämt, det är en fråga om politik]. Hur undviker vi att bli cyniska när förändringar verkar omöjliga? Galeano påminner oss genom att hålla minnet om värdigheten vid liv.”

Annonser

§ Ett svar till Om att dra isär grupper i samhället samt om arrogans i makten…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Om att dra isär grupper i samhället samt om arrogans i makten…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: