Vilka är ”dom som inte arbetar”? Befordran av vi-och-dom-tänkande…

5 september, 2010 § 1 kommentar

… klyschan som med illa dolt förakt upprepas och delar upp medborgarna, ja.

[uppdaterad på sen eftermiddag]. Nej, att spela ut grupper mot varandra tjänar ingen på. De allra flesta vill inget hellre än att vara delaktiga i samhällets utveckling.

Söndra-och-härska-tekniken… Att spela ut människor mot varandra. Vad för slags samhälle skapar detta? Den/de ledare som använder denna teknik har de inga bättre argument att komma med? Vad för visioner har de?

Och vilka får komma till tals i dagens media? Får ALLA komma till tals? Eller handlar det bara om överklass- och lyxproblem?

Människovärde, vadå? Var ligger det? Och äkta respekt?

Illa dolt förakt för svaghet är vad det är. Andreas Gustavsson på ETC uttryckte det så bra:

”… den lättsinniga bristen på respekt för de med mindre makt.”

Se artikeln ”Arrogans och maktfullkomlighet”.

Men vad är ”svaghet”? Varför är vissa ”svaga”?

I de mest ojämlika samhällena är brottsligheten högre. Där får man ha fler poliser och fängelser. Ett samhälle där människor inte litar på varandra och bara ser om sitt eget hus, är det ett sådant vi vill ha? I ett sådant samhälle ökar den allmänna stressen? Och det påverkar både det ena och det andra.

Och vadå moral? Och retoriken till trots; att svartarbete blir mindre i ett samhälle med lägre skatter håller inte. Svartarbete existerar i USA också.

Fast min pojkvän där tror att de betalar minst lika mycket skatt som vi. Den är däremot där utplottrad på annat än inkomstskatt. Politikerna får hitta på alla möjliga andra sätt att dra in skatt.

Var går då skattepengarna där till? Inte till allmän sjukvård eller trygghetsnät eller skola och omsorg?

Vilka är egentligen vinnare i dessa system? Och förlorar inte den breda folkmassan på detta egentligen i många, många avseenden?

Se den amerikanske ekonomen Robert H. Frank i ”The income gap grows” där han skriver om hur inkomstojämlihet snabbt har vuxit i USA.

”I dessa ‘vinnare-tar-allt-marknader’ så omvandlas små skillnader i prestationer i enorma skillnader i ekonomisk belöning.”

Dvs. han menar att proportionerna mellan prestationer och utfall inte alls korresponderar.

”Den kombinerade effekten av marknadskrafter och ändringar i allmän politik har klart gjort livet svårare för medel- och låginkomstmänniskor.

De arbetar längre dagar, sparar mindre, lånar mer, pendlar över längre avstånd och klarar sig utan saker som de tidigare såg som nödvändiga./…/

Ungefär 45 miljoner amerikaner har idag ingen sjukvårdsförsäkring” [denna artikel skrevs 2005], vilket är 5 miljoner fler än under tidigt 90-tal.”

Läs också han artikel ”The Class War That Isn’t”.

Ja, lägre skatter kommer förr eller senare att missgynna breda delar av befolkningen och inte bara de längst ner i samhället, utan också medelklassinkomsttagarna.

Han skriver i den senare artikeln att det finns ett starkt samband mellan priset på hus och kvaliteten i den motsvarande skolan i grannskapet. Därför köper människor dyrare hus än de ganska modesta ökningar i inkomster borde tillåta dem.

För att klara detta får medelklassfamiljer nu precis som jag skrev ovan arbeta längre dagar, låna mer, spara mindre och pendla längre sträckor för att kunna fortsätta skicka sina barn till skolor precis ovanför medelnivå vad gäller kvalitet. Dvs. Frank menar att kvaliteten på skolorna skiljer sig åt!

Detta är den effekt segregeringen får där.

Ja, det handlar om politik och inget är ödesbestämt. Vi KAN välja väg även om experterna påstår motsatsen.Som Ulf Lundén skriver:

”Den borgerliga överhögheten, bestående av nationalekonomer och opinionsbildare, påpekar gång efter annan att det bara finns en väg att gå.

Att alla problem i samhället bara kan lösas genom sänkta skatter. Ja, till och med kulturpolitiken påstås gynnas av att välfärden minskas till en apelsinkärna.

Inte ett ord om framtiden, inte ens en smula vision.”

Men det finns inte bara en väg:

”Susan George (politiker), som länge varit kritisk mot globalisering, myntade motuttrycket TATA; There Are Thousand Alternatives (’Det finns tusentals alternativ’).”

I texten i länken ovan står det i slutet:

”Our current situation should not be used as a tool of the Tina ideologues, and it is certainly no excuse for broken promises.”

Översatt blir det ungefär:

”Vår nuvarande situation skulle inte få användas som ett verktyg för Tina-ideologer och det är verkligen inte någon ursäkt för brutna löften.”

Hur var det nu med chockterapi, ”för vårt eget bästa”? Och min pojkvän skickade en länk angående arbetslöshetsutvecklingen i Sverige mellan 2003 och 2010. Har arbetslinjen gett resultat? Kolla graferna!  Det tog tid att rehabilitera sig efter förra borgerliga regeringsperioden! Se kurvan en bit ner på sidan.

Ja, det behövs en motvikt till prestationssamhället. Se debattartikeln ”Kulturskymning väntar i gymnasieskolan” av Gunnel Stenqvist (fd departementsråd Utbildningsdepartementet).

Och Ulf Lundén menar att ”Den mentala krisen måste brytas.”

Tillägg på sen eftermiddag: Olle Svenning skriver om en arrogant utrikesminister som inte vill diskutera utrikespolitik med de rödgröna i ledaren ”Inte fyra år till med Carl Bildt”:

”Kriget har som alltid sina profitörer: ägarna till de privata arméerna, spekulanterna i oljetillgångarna, vapenproducenterna. De hade länge sin särskilde beskyddare i vicepresidenten och Halliburton-direktören Dick Cheney./…/

Bildt, mer av utrikespolitisk kommentator än minister, valde krig i Irak och försvarar så kraftfullt han förmår krigsuppdragen i Afghanistan.

För honom finns det ett givet samband mellan konflikter och affärer.

Sovjets sönderfall och de eviga konflikterna i Sudan bjuder också privatekonomiska möjligheter.

Den europeiska högern, som Bildt och Reinfeldt är delar av, bygger en del av sina framgångar på att propagera exkluderande nationalism och genom att ingå politiska allianser med främlingsfientliga partier.

De rödgröna har anständigare, om än politiskt tilltufsade, partivänner i Europa. Gränsen mot extremhögern är definitivt stängd./…/

Jan Eliasson, Carin Jämtin, Maria Wetterstrand eller någon annan möjlig utrikesminister har inte berikat sig på nykolonial oljehandel.

Carl Bildt vägrar debattera utrikespolitik med de rödgröna.

För hans personliga del är det begripligt; demokratiskt är det däremot skandalöst.”

Se också Åsa Linderborg i ”I skolan kommer de svaga i kläm.”

Och apropå kultur:

Uppdatering 6 september: Ja, är det verkligen ”Framåt tillsammans???” det handlar om?

§ Ett svar till Vilka är ”dom som inte arbetar”? Befordran av vi-och-dom-tänkande…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: