Ökande inkomstskillnader ger mindre social rörlighet och än större ojämlikhet, tro att alla är vinnare, att alla är oberoende och fria att göra och bli vad de vill…

23 augusti, 2010 § Lämna en kommentar

Robert Sundberg skriver i dagens ledare ”Reinfeldt är populistisk – han ger intryck av att erbjuda både sänkt skatt och bibehållen välfärd”:

”Bästa beskrivningen av Reinfeldt som politiker är den dåvarande SSU-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson gav när han kallade Reinfeldt för tvålen. Detta eftersom det var svårt att få grepp om honom. Han slank undan allt negativt. Så är det nu också.

Trots att det är massarbetslöshet, nio procent eller fyrahundra tusen arbetslösa, belastar inte det Reinfeldt. Detta trots att han i förra valet hade jobben som viktigaste fråga jämte det han kallade för utanförskap, som blivit stort under Göran Perssons statsministertid.

Utanförskapet [som kallades utslagning på 90-talet, Daniel Lind menar, kanske förenklat, att om vi inte hade några socialförsäkringar skulle begreppet utanförskap inte längre vara nödvändigt] är i dag lika stort.

Men nu vill inte Reinfeldt ha det som valfråga.

Medierna finner sig i det./…/

Alliansens skattesänkningar har främst gynnat män och neddragningarna i välfärden har främst drabbat kvinnor. Utjämningen av inkomstklyftorna mellan könen har avstannat./…/

I en tid när kommersiella krafter med reklam genomsyrar samhället skulle mer motkrafter som kulturen kan bidra med behövas. Men då krävs satsningar. De uteblir med borgarna.”

Men sådana kostar ju pengar och borgarna tror inte några motkrafter behövs.

Och apropå ökade/ökande inkomstskillnader se tidigare inlägg om Daniel Linds bok ”Mellan dröm och verklighet? Frihet och livschanser i framtidens Sverige”.

Han skriver vidare (s. 77):

”USA är västvärldens minst socialt rörliga land. Ju fler perspektiv som belyses i den internationella jämförelsen, desto tydligare blir bilden./…/

… den som växer upp under fattiga förhållanden kommer att förbli fattig som vuxen, den som föds in i en välbärgad familj kommer att förbli rik

[så här är det främst i inkomstsvansarna, dvs. bland dem med lägst respektive högst inkomster, mindre i mellanskiktet?].

Den amerikanska drömmen är inget annat än en dröm.

Ingen annanstans går fattigdom och rikedom i arv i samma utsträckning.

[i de rika västländerna, till vilka de skandinaviska länderna tillhör, men detta närmar vi oss alltmer, precis som i USA och Storbritannien, som genomgick det systemskifte vi nu genomgår för 25-30 år sedan. Ett skifte som inte är ofrånkomligt. Flera ledande ekonomer ifrågasätter mantrat skattesänkningar för de rika].

Under de senaste 25-30 åren har den amerikanska realinkomstutvecklingen varit negativ eller nästan obefintlig för breda befolkningsgrupper.

[men fortfarande tror de på den amerikanska drömmen! Magiskt tänkande? Även om fler och fler börjar ifrågasätta den].

Den produktivitetstillväxt som har skapats i ekonomin har inte kommit stora delar av löntagarkollektivet till del.

Det amerikanska samhället kännetecknas därmed av både låg relativ och absolut social rörlighet.

Den amerikanska drömmen är i praktiken en mardröm och en myt som hindrar genuin social utveckling för det stora flertalet.

[många får inte utveckla sina förmågor, medan andra har alla möjligheter att göra det, både i form av pengar, information och uppbackning, i det samhälle].

Trots detta lever drömmen vidare.”

De i botten av samhället förblir i botten, de i toppskiktet blir kvar där. Mellanskiktet kan förändra sin situation, men med större grad av uppoffringar, därför att de inte har oceaner av resurser att ta ur.

Och inte minst, vad slags samhälle skapas av dylika förhållanden?

På s. 21 skriver han

Trots OECD:s starka tro på marknadens effektivitet har organisationen under senare år insett att denna målkonflikt inte nödvändigtvis är en faktisk realitet.

Deras generalsekreterare Angel Gurria sade för något år sedan i samband med att de släppte en ny rapport:

We found no evidence that inequality may be conducive to growth in OCD countries, as some have suggested.

There is nothing in this new study to suggest otherwise.”

Översatt blir det något i stil med:

”Vi hittade inga belägg för att ojämlikhet befrämjar tillväxt i OECD-länder, som några har framkastat.

Det finns inget i denna nya studie som föreslår något annat.”

På s. 38 skriver Lind vidare:

”Ökad valfrihet för vissa kan leda till ökad ofrihet för andra.

Den insikten är inte på något sätt ny eller revolutionerande, men förtjänar att diskuteras.

Är detta möjligt i en tid då den individuella individualismen skapat tron att alla är vinnare, att alla är oberoende och fria att göra och bli vad de vill. /…/

Kommer detta skifte att begränsa den sociala rörligheten för kommande generationer?

Är vi redan där, även om det ännu inte har fångats upp av statistiken?

Om vi vågar ta i den frågan kan vi kanske ta nästa steg och ställa fler frågor:

Vilka beslut vid köksbordet har störst negativ effekt på den sociala rörligheten?

Vilka köksbordsbeslut kan vi avstå från i syfte at skapa mer likvärdiga uppväxtvillkor och högre social rörlighet?

Kan samhället kompensera för denna minskade rörlighet med befrämjande åtgärder inom andra områden?

Vilka skulle det kunna vara?”

Och just det att våra barn och ungdomar har fått samma möjligheter utbildningsmässigt har gjort att vi har kunnat hävda oss så väl. Men hur blir det om vi får en underklass igen? Och vad innebär detta för samhällsklimatet också osv.?

Kan vi ge alla samma förutsättningar att få utvecklas till det de vill bli? Att alla får utvecklas? Att vi ser till allas behov så mycket som vi verkligen kan? Om vi lyckas med det vad skulle det innebära för enskilda människor – och för samhället i stort? Även samhällsekonomiskt?

Lind visar att ju större inkomstskillnader ju lägre social rörighet. Ökande inkomstskillnader, något vi är på väg mot, kommer att innebära olika möjligheter för olika individer, samt minskande social rörlighet.

Om rapporten “Growing unequal? Income Distribution and Poverty in OECD Countries” översatt blir det ungefär ”Växande ojämlikhet? Distribution av inkomst och fattigdom i OECD-länder.”

På denna sida kan man läsa bland annat, om inkomstojämlikhet (stor inkomstojämlikhet) påverkar barnens förutsättningar att röra sig mellan klasserna, dvs. gör klassresor mindre sannolika:

“Did You Know? (income inequality) [Visste du? (inkomstojämlikhet)]

The gap between rich and poor and the number of people below the poverty line have both grown over the past two decades. The increase is widespread, affecting three-quarters of OECD countries. The scale of the change is moderate but significant.

[Gapet mellan rik och fattig och antalet människor under fattigdomsgränsen har båda ökat över de senaste två årtiondena. Ökningen är vitt spridd och berör tre fjärdedelar av OECD-länderna. Omfattningen av förändringen är måttlig men betydande].

[Table 11.1. Summary of changes in income inequality and poverty]

Income inequality increased significantly in the early 2000s in Canada, Germany, Norway and the United States. But incomes in Greece, Mexico and the United Kingdom became more equal.

[Figure 1.1. Gini coefficients of income inequality in OECD countries, mid-2000s]

[Figure 1.2. Trends in income inequality]”

Och om fattigdom I OECD-länderna:

“Did You Know? (poverty) [Visste du? (fattigdom)]

Around one person in 10 in OECD countries had in income below half of the national median in 2005.

[Runt en person i 10 OECD-länder hade en inkomstnivå under halva den nationella medianen 2005].

[Figure 5.1. Relative poverty rates for different income thresholds, mid-2000s]

The risk of poverty for older people has fallen, while poverty of young adults and families with children has risen.

[Risken för fattigdom för äldre personer har fallit*, medan fattigdom hos unga vuxna och familjer med barn har ökat.]

[Table 5.1. Poverty rates for people of working age and for households with a working-age head, by household characteristics]

[Table 5.2. Poverty rates for children and people in households with children by household characteristics]

Work reduces poverty: child poverty is lower in countries where more mothers work.

[Arbete minskar fattigdom: barnfattigdom är lägre i länder där fler mammor arbetar].

[Figure 5.8. Poverty and employment rates, around mid-2000s]
More key facts in the last page
of the
media brief: Are we unequal?

The rise in inequality is generally due to the rich improving their incomes relative both to low- and middle-income people.

[Ökningen i ojämlikhet beror på det hela taget på att de rika har förbättrat sina inkomster i relation till både låg- och medelinkomstmänniskor**].

[Table 1.1. and Table 1.2. Trends in real household income by quintiles, Gains and losses of income shares by income quintiles]”

* och alla partier har populistiskt fallit för sänkning av skatten för pensionärer generellt. Pust! Hur viktig är den frågan i jämförelse med en massa andra frågor och allmän fattigdomsgräns?

** dvs. även medelklassen har förlorat! Ja, Lind skriver någonstans att det är ett märkligt fenomen att medelklassen stöder skattesänkningar och sämre välfärd, men han hänför det till den envisa tron på ”den amerikanska drömmen”, även om folk sakta börjar ifrågasätta den. Något undersökningar har visat.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: