Hur var det nu med arbetslinjen?

18 augusti, 2010 § 3 kommentarer

[något uppdaterad under dagen, samt 19 augusti].

Tillägg: Ytterligare skattesänkningar kommer att leda till nedskärningar i välfärden. Vilket innebär alltmer privata försäkringar, vilket i sin tur betyder att medelklassen och neråt i praktiken får mindre att röra sig med än vad vi har nu, därför att försäkringspremierna kommer att äta upp de hundralappar (och inte bara hundralappar, utan också tusenlappar) vi fått mindre i skatt och förmodligen kosta mer än vad vi nu betalar i skatt och tidigare betalade i skatt.

[Tillägg 19 augusti: och kanske också kräva tid av den privata försäkringstagaren, som får ytterligare en sak att välja (vilket bolag, vilken självrisk). En tid och resurser kanske bara de med mer pengar har.

Yngre människor kanske helt enkelt chansar att inte ha någon försäkring, därför att de anser att risken att de ska bli sjuka är så liten och så bidrar de inte till finansierandet. De föredrar att använda dessa pengar till konsumtion? Och åter somliga har helt enkelt inte råd att ha någon försäkring.

Och advokater verkar ha fullt upp att göra för alla som stämmer varandra/andra.

Läkare (privata) t.ex. får ha dyra försäkringar för att skydda sig. Sjukhus kanske har egna advokater?

Alla utom kanske de högsta skikten i samhället, med högst inkomster, kommer att tjäna ekonomiskt (men socialt/mänskligt hur är det med det?) på lägre skatter och privata försäkringslösningar för det som fortfarande är vår välfärd. Och dessutom kommer väldigt många att förlora i trygghet som lök på laxen.

Men att vi skulle måsta skära i välfärden är ingen lag. Ingen ofrånkomlighet. Vi skulle alla kunna solidariskt dela upp- och nedgångar i ekonomin.]

Se de enorma skillnaderna mellan människor i USA och Storbritannien. Samt den dyra amerikanska sjukvården.

Människor i (lägre) medelklass och ner ser väldigt negativt på de förmåner som människor med bättre betalt (och säkrare anställningar) får och har i USA. Att t.ex. lärare har sjukvårdsförsäkringar som betalas via skattepengar, medan egna företagare får betala sin sjukvårdsförsäkring själva (vet inte riktigt hur Obamas reform ser ut).

Man ser ganska rejält snett på varandra verkar det. Är detta avundsjuka eller berättigad ilska?

Jag tycker alla skulle ha rätt till sjukvård och samma sjukvård överallt i världen, en universell sådan. Och rätt till samma trygghet för övrigt. Alla lika stor – eller lika liten.

Och det behöver inte innebära att alla inkomstskillnader behöver suddas ut [Tillägg 19 augusti: det har ALLTID funnits inkomstskillnader i Sverige och de med högre inkomster har alltid kunnat unna sig mer, påstår jag från egen erfarenhet från den familj jag växte upp i], men behöver de vara så ENORMA? Eller snarare: skulle någon behöva leva utfattig eller svältande? Och det finns många som är utfattiga och svältande vare sig de vill eller inte. Handlar långt ifrån bara om arbetsskygga. Kanske väldigt LITET om arbetsskygghet?

Tillägg på eftermiddagen: Se ”Tusenlappen är kanske en synvilla”, ”Är det inte dags att införa vårdnadsbidrag för den sjukas partner.”

Växande klasskillnader (och sparande på skolmat) ses i växande skillnader i fetma hos barn. Se om denna forskning här. Läs också här. Det finns kopplingar mellan det metabola syndromet och stress. Se också angående kroppens reaktioner på långvarig stress. Se också om unga och åderförkalkning.

§ 3 svar till Hur var det nu med arbetslinjen?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: