Om att plocka russinen ur kakan – men en annan värld är faktiskt möjlig, den vi har nu är inte ofrånkomlig…

5 juni, 2010 § Lämna en kommentar

Två rektorer oberoende av varandra och vid helt åtskilda tidpunkter:

”Friskolor plockar russinen ur kakan.”

Friskolor tar de billigare programmen och överlåter de dyrare som estetiska programmet och fordonsprogrammet till den kommunala skolan.”

Undra på om kommunala skolan går på knäna och privatskolorna går med vinster. En kommentator till artikeln ”Wallenberg ringer in” skriver:

”Gud vad Fokus tjatar om vinster i skolkoncerner. Kommer ni direkt från (v):s kongress? Rationaliserar man för mycket finns det inget som hindrar eleverna att byta skola. Detta hot är tillräckligt för att hålla bolagen på mattan.

Varför granskar ni inte slöseriet i den kommunala skolan istället – det är ju detta som gjort det möjligt för privata bolag att göra stora vinster. Slöseri måste väl ändå vara värre än vinster?”

Handlar det om slöseri i den kommunala skolan?

Dessutom har jag viss inblick i privata företag och arbetsplatser (en bror är civilingenjör) och där verkar det inte vara så värst mycket mer effektivt alla gånger.

Jag pluggar gymnasieengelska (fräschar upp min gamla gymnasieengelska) på distans. Kommunen där jag bor, som fick blått styre vid förra valet, har upphandlat tjänster för Komvux hos företag som bedriver sin undervisning på distans.

Kanske passar detta vissa jättebra: att kunna sitta hemma och jobba i sin egen takt. Men jag saknar den sociala biten. Har inte utnyttjat rummet på nätet för utbyte och inga andra verkar göra det heller.

Som lärare (dock inom musikområdet: instrumentalundervisning) så kan jag inte låta bli att reflektera över ditten och datten i denna form av utbildning: Du har dina uppgifter i denna engelskakurs, som är desamma för alla och som inte ändras alls (?) under tidens gång och med nya studenter. Praktiskt för lärarna. Kanske kan de ägna sig åt annat istället? Men gör de det? Och kanske kan det kännas ”tryggt” eller bekvämt för vissa elever?

Alla får visserligen då ”samma utbildning” (exakt samma). Men hur blir det med individanpassningen? Kan läraren anpassa undervisningen efter de behov som finns (uppdagas), med särskilda övningar och uppgifter för sådant som är svårt?

Och det har ju också sagts oss lärare att elever har olika inlärningsstilar. Passar detta studiesätt alla? Finns den omsjungna valfriheten i detta koncept att bedriva vuxenundervisning?

Jag som student får skriva ut material själv; får inga kopior från skolan, sådant som elever i reguljär undervisning får och inte behöver bekosta själva.

Gymnasiechefen i kommunen där jag bor är f.d. militär, rektorerna under honom (vissa i alla fall) verkar hylla skolminister Jan Björklund. Kanske inte så konstigt? Björklund är ju också f.d. militär. Så hans språk och kanske ledarstil går hem hos dessa (manliga chefer/rektorer)?

Och hur var det nu med ”möjligheternas land”?

Se tidigare postning om ett offerklandrande synsätt. Samt om tron att marknaden kommer att ta hand om alltihop och rätta till det, om självbedrägeri eller villfarelse.

Ju otryggare människor är desto mer tar man till magiskt tänkande?

Och förlitar sig på ”starka män”, något Owe Wikström uttryckte farhågor för i sin bok ”Långsamhetens lov”, där han skrev något om ”stöveltramp i fjärran”:

”Ropen efter starka ledare, klara bud och enkla lösningar kan förr än vi anar bli attraktiva (s. 44).”

Ja, det är vad vi redan ser i bland annat ledande politikers (inte minst i regeringen) krav på hårdare tag både i skolan och kriminalvården. Men hårdare tag ger inte färre brott. Se också Dave Eggers om ”vilda barn” i skolan:

I Vildingarna ville jag undersöka hur dagens samhälle hanterar vilda barn som Max.

De ges allt mindre utrymme att fara omkring och skrika och bete sig som galningar.

Men, tro mig, de behöver det utrymmet.”

Han var själv ett ”vilt barn”.

Och se Ingmar Bergman om bohemer apropå filmen ”Hets” och hans egen skolgång. Men självständigt tänkande individer vill inte Björklund och hans stab ha!? De vill ha en massa små Björklundkopior, som är tysta och lyder?

Pratade just med min pojkvän i USA om en av Hitlers närmaste män, Albert Speer, som var strängt, kyligt och väldigt väluppfostrad i ett välbärgat hem. Och därmed hade hans medkänsla med andra blivit kraftigt avtrubbad och det ledde till att han blev nära medarbetare till Hitler och inte kunde (ville) se vad som skedde. Han kunde vända bort blicken och bli medlöpare.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: