Nyauktoritärt samhälle, att slå sig för bröstet, förakt för svaghet samt om girighet eller guldsot…

27 maj, 2010 § Lämna en kommentar




[Uppdaterad 28 maj] Klicka på bilderna för att göra dem större och lättare läsbara. Artiklarna är från Dalademokratens opinion- och kulturdel.

Lena S. Karlsson skriver i recensionen ”Kallenberg ger röst åt hårt prövade morsor” av Lena Kallenbergs bok ”Södermorsor”:

”Till formen är ‘Södermorsor’ en sporadiskt förd dagbok som tar sitt avstamp i maj 1979 och det paradigmskifte som det instundande 80-talet innebar; det radikala 70-talet övergår till ett samhälle där individen och marknaden råder.

I Sverige sitter en borgerlig regering vid makten och välfärdssamhället börjar långsamt monteras ner, utan någon märkbar diskussion eller protester./…/

Lena Kallenberg skildrar hur solidariteten sätts på undantag, hur nedskärningar inom hemtjänsten hotar de gamla vårdbehövandes trygghet.”

Varför verkar fler ha problem att betala oväntade utgifter på ca 5 000 kronor idag? Förköper vi oss? Påstressade av varandra? Att ha det tipptopp hemma, senaste datorn, mobiltelefonen osv.? Vad slags förebilder har vi?

Se ETC i ”Få klarar oförutsedda utgifter”:

”Var annan uppger att de inte skulle kunna hantera en extrautgift på 5 000 kronor, enligt en undersökning från Länsförsäkringar.

– Det är oroande. Det verkar som om tillskottet som många hushåll har fått till stor del har gått till konsumtion istället för sparande, säger Elisabeth Hedmark, privatekonom på Länsförsäkringar i ett uttalande.”

Och allt fler arbetar allt mer. I övertid som motsvarar 74 000 heltidsjobb.

Göran Greider skriver i ”Däri ligger det moraliska haveriet”:

”Världskapitalismen befinner sig i ett instabilt läge. Det har den gjort under årtionden; antalet mer eller mindre allvarliga bank-, finans- och valutakriser uppgår sedan mitten av sjuttiotalet till långt över hundra.

Kapitalismen uppvisar, kunde man säga, manodepressiva drag. Periodvis febrig tillväxt, periodvis kriser och djupa fall. Varför är det så?/…/

Direkt sammanhängande med det är det faktum att ojämlikheten – inkomstskillnaderna – tillåtits rusa iväg under årtionden.

Däri ligger huvudproblemen som gör ekonomierna mer skakiga. Och där ligger det moraliska haveriet som Anders Borg är den sista att våga röra vid.”

Se också rapporten ”Alliansen sviker kvinnorna”. Ja, nuvarande regerings politik har gjort Sverige mindre jämställt.

Röda korset är i kris!

Nej, ”Människan är inte bara girig”.

Fast det finns krafter som hejar på sådana tendenser, som söker makt genom metoden söndra och härska. Vad behöver vi – egentligen och vad inte? Eller vad behöver vi verkligen och vad behöver vi verkligen inte? Varför har vi de behov vi har? Och vilka behov är rättfärdiga? 

Och vi är inte alls så främlingsfientliga heller, se ledaren ”Vi välkomnar invandrare” där Robert Sundberg skriver:

Statsvetaren Marie Demker, som på DN-debatt i går [se också ‘Rädslan kan försörja allt färre SD-toppar’] skrev om resultaten av mätningarna, finner att:

’Trots mobiliseringsförsök så är de grupper som motsätter sig invandring fortfarande mycket små och representerar en ur politisk synvinkel perifer politisk subkultur.’”

Är solidaritet och respekt för individen varandras motsatser, utesluter det ena det andra undrar jag litet provokativt?

”Individualism” idag är snarare egoism? Och girighet?

De friskaste människorna, för att uttrycka sig som John Cleese och Robin Skynner, är både solidariska (med det som är värt att vara solidarisk med) och visar respekt (inte förakt för svaghet) mot enskilda individer.

Ingmar Bergman skriver om filmen ”Hets” och reaktionen på den då, bland annat som svar på hans f.d. rektors reaktion:

”Först var det alltså ‘det 12-åriga helvetet’ (ruggigt uttryck förresten. Inte använt av mig utan av den som intervjuade mig. Jag vill minnas att jag sade ‘helsike’, och det är skillnad det). Ja! Jag var en mycket lat gosse och mycket rädd därför att jag var lat, därför att jag sysslade med teater i stället för med skolan och därför att jag avskydde att passa tider, stiga upp om morgnarna, läsa läxor, sitta stilla, bära kartor, ha raster, skriva skrivningar, tugga förhör, kort sagt och utan krusiduller: jag avskydde skolan som princip, som system och inrättning.

Jag har sålunda absolut inte velat komma åt min egen skola utan alla skolor.

Min skola var som jag tydligt påpekade i den olycksaliga intervjun efter vad jag förstår varken bättre eller sämre än andra inrättningar för samma ändamål.

Min vördade rektor skriver också (nog så skarpt): ‘En skola kan ej vara avpassad för drömmande bohemer utan för normalt funtade arbetsmänniskor’.

Vart skall de stackars bohemerna ta vägen ‘Skall elevmaterialet uppdelas: Du är bohem, du är arbetsmänniska, du är bohem o.s.v. Slipper bohemerna’.

‘Det finns lärare man aldrig glömmer. Gubbar man gillade och gubbar man avskydde. Min vördade rektor hörde och hör fortfarande (i mitt fall) till den förra kategorin. Jag har också en känsla av att min älskade rektor inte har sett filmen än. Vi borde kanske gå och se den tillsammans!'”

Se också Astrid Lindgrens tal ”Aldrig våld” om antiauktoritär uppfostran när hon tog emot de tyska bokhandlarnas pris 22 oktober 1978, samt ”Aldrig våld – 30 år av svensk lagstiftning mot aga.”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: