Maktens arrogans…

10 maj, 2010 § Lämna en kommentar

Wanja Lundby Wedin skriver om jämlikhet i ”Viktigast att öka jämlikheten” att jämlikhet skapar ett bättre samhälle – ett samhälle med möjligheter (för alla).

Men den har också ett värde i sig, inte bara för att utjämna skillnader i villkor mellan barn som växer upp, utan också för att gemensamt och solidariskt utjämna skillnader som kan uppstå senare i livet.

Som ekonomisk trygghet vid arbetslöshet eller sjukdom, självklarheter i ett välfärdssamhälle.

”En ökad inkomstspridning innebär att det är fler kvinnor än män som halkat efter och fler arbetare som förväntas nöja sig med lägre lönepåslag./…/

Vi accepterar inte en utveckling där klass, kön eller ursprung bestämmer vem som ska vara vinnare eller förlorare i lönekampen.

Vi vet att det inte är förutbestämt att ojämlikheten ska öka. Det finns alternativ till den borgerliga politiken, en aktiv politik som ger jobb och motverkar skadeverkningarna av arbetslösheten, en politik som ger oss framtidstro.”

I ”Rapport från ett fattigt Sverige – klyftorna har ökat mellan landets hög- och låginkomsttagare” kan man läsa:

”Människor har tappat greppet. Att hela tiden vara rädd och orolig för att man inte ska klara sin ekonomi är inte hälsosamt./…/

Runt om i landet vittnar kyrkans socialarbetare om hur allt fler slås ut när arbetslösheten stiger och trycket från samhället ökar./…/

När människor väl har trillat mellan stolarna upplevs möjligheten att ta sig upp igen som väldigt liten.

I en färsk rapport, Kommunals medlemmar och den globala utmaningen, bekräftas bilden av ett Sverige med allt tydligare klyftor mellan landets hög- och låginkomsttagare.

Till dagens underklass hör bland annat ensamstående mödrar i låglönejobb, utländska gästarbetare, invandrare i permanent arbetslöshet, pensionärer, sjuka och ungdomar./…/

För anställda i kommuner och landsting var 2009 det tuffaste året sedan mitten av 90-talet.

Nedskärningarna har bland annat lett till att färre offentliganställda får göra mer med mindre resurser samtidigt som behoven ökar. Heltider blir deltider, korttidskontrakten förnyas inte och löner fryses./…/

Det heter att alla måste ta sitt ansvar.

Men alla tar inte sitt ansvar.

Vi har redan låga löner, vi arbetar redan deltid.

Ändå är det vi som ska vara flexibla, vi som ska bjuda till och förstå att krisen gör att vi inte kan ställa krav på samma sätt, säger Malin Ragnegård, personlig assistent och fembarnsmamma.”

Maria-Pia Boëthius i ”Otrohet som affärsidé” skriver om media och undersökande journalistik (eller snarare bristen på sådan):

”Vid sidan av otrohetslarvet i den svenska medieutvecklingen finns det spännande, andra skeenden. I USA och Storbritannien har det skapats privata fonder för att finansiera undersökande journalistik, i Belgien står offentliga sektorn för finansieringen, ungefär som Författarfonden i Sverige.

Fria journalister kan söka finansiering för djupdykningar i våra sammansatta samhällen. De kan sedan publiceras i fria och alternativa tidningar eller på nätet, eller i friare radio och tv.

Och utmana mediekonglomeratens ’rapportering’. Betalningen är redan fixad – och inte av marknadens aktörer inom media, de som äger och hittills har fått lov att välja vilka ämnen de vill publicera.

En underbar utmaning mot etablerade medier.

I USA har flera tv-program gjort tittarna till vakthundar: ifrågasätt – eller emotsäg – pratskallarna i tv-sofforna! Kolla fakta, och berätta för oss – tv-kanalen – vad ni kommit fram till!

Tittardömet förvandlat till undersökande barfotajournalister, faktiskt helt nyskapande, ett resultat av internets interaktion.”

Carl Ström, Lars Beckman, Lisbeth Godin Jonasson, Malin Sjölander, Karina Folkesson och Jan-Olov Nordström, Svenskt Näringslivs regionchefer i den norra halvan av Sverige skriver om Svenskt näringslivs kommunranking i en oerhört tunn ”Alla ska med”.

Imorgon kommer visst Carl Ström med en replik på Robert Sundbergs ledare om denna ranking.

Behöver inte företagare också välfärd och dem som utför dessa tjänster? Gör inte de senare ett oerhört viktigt jobb de också? Bidrar vi inte alla till ett lands välfärd?

Om det blir som i USA, där folk betalar försäkringar själva i oerhört högre grad, så kommer vissa företagare att välja bort sjukförsäkring, att betala till en vettig pension. Unga tar chansen att INTE ta en sjukförsäkring.

Men i USA är man inte nekad akutvård, så många utnyttjar den möjligheten; åker in akut. I slutänden blir det i alla fall folk i gemen som får betala.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: