Den lyckade människan…

14 april, 2010 § Lämna en kommentar

Ulf Lundén skriver i ”Om den lyckade människan” angående kulturfestivalen ”Existentiell filmfestival”:

”… utrymme för diskussion och reflektion över samhällsklimat, människans olika livsvillkor och rådande tidsanda.

Vi går ständigt mot nya tider. Olika starka ekonomiska intressen i samhället vänder och vrider på uppfattningar och värderingar.

Tillvaron framstår som smått surrealistisk. Är ekonomiskt egenintresse (läs fortsatta skattesänkningar) för en redan gynnad medelklass måttet på ett samhälles framgång?

Knappast, det blinda mantrat tillväxt har inga svar när människan vill hitta andra mål och meningsfulla uppgifter än att inreda hemmet, göra om utseendet, göra karriär eller spela upp en ’teater’ om den perfekta familjen…./

Förutom kraschade medelklassdrömmar kretsar filmerna kring frågor om människans värde, om tanken på alternativa sätt att leva på och priset man får betala för framgång.”

En man som jobbar med jämställdhet, män och mansgrupper skriver i ”De verkliga, mogna männen”:

”… allt fler pojkar förblir ‘grabbar”‘ och försöker vara coola, häftiga och ägnar sig åt tidsfördriv hela livet. Vi får allt färre män som tar ansvar för det goda samhället, ett meningsfullt liv och värnar om kvinnor och barn./…/

Det finns dock mycket som tyder på att vi har fått mer likriktning än jämställdhet. Kvinnor har blivit mer lika män och män mer lika kvinnor.”

Se Robert Sundberg i ledaren ”Det nya frihetspartiet”:

”Det finns stora behov att fylla i den offentliga sektorns skolor, daghem, sjukvård och åldringsvård. Att personer skulle kunna anställas där, i stället för att kosta i arbetslöshetsunderstöd och arbetsmarknadsutbildningar. /…/

Den andra vägen är borgerlighetens låglöneväg. Borgarna vill öka sysselsättningen genom att det blir fler lågavlönade jobb i privat tjänstesektor.

Borgarnas framtidsmål är att lågavlönat tjänstefolk i servicesektorn ska betjäna de som är välbeställda.”

I ”Handel och vandel i Afrika” på Hyllan i DD kan man läsa om senaste Ordfrontnumret angående handel och vandel:

”… Afrika, där internationella affärer oftast betyder ta från de fattiga och ge till de rika./…/

Även här i Sverige driver Alliansen samma idépolitik. Mer till de rika, mindre till de fattiga. Det kallas för arbetslinjen.”

Se ledaren ”Licens att lära och styra” av Robert Sundberg om legitimering av lärare:

”De borgerliga partierna med Folkpartiet och partiledaren tillika skolministern Jan Björklund har dock under lång tid utmålat den svenska skolan som dålig. Det skedde särskilt innan valet 2006.

Ofta har han och hans parti kommit undan lättvindigt med svartmålningen eftersom medierna sällan granskat Folkpartiets påståenden om skolan.

Om underlaget i form av studier och rapporter på området gås igenom på ett seriöst sätt syns att den svenska skolan hamnar ungefär på en internationell snittnivå i kvalitet.

För övrigt går det att tillägga att om den svenska skolan vore så dålig som borgare som Björklund påstått genom åren är det ett underbetyg för borgarna själva.

I 30 år har ju skolan arbetat utifrån läroplaner som har beslutats av borgerliga regeringar, 1980 och på 90-talet.

Under drygt trettio år har lärarnas lön och status (vad som nu menas med det, auktoritet och annat) urholkats. Den trenden, i alla fall gällande löneläge i relation till liknande yrkesgrupper, har varit vikande oavsett regering. Trenden har varit samma den tid, drygt 12 år, som det varit borgerliga regeringar.

Om utbildningsväsendet, på grund- och gymnasieskolans nivå, kan förbättras är det bra. Att införa sådant som yrkeslegitimation kanske kan bidra till det. Detta även om man kan tycka att ett yrke per definition borde bestå av personer som har de rätta kvalifikationerna.”

Se ”Nödhjälpen ökar i USA” och Ulf Lundén i ”Kultur som nyttopryl” som var så bra så jag citerar hela:

”Kulturen har blivit en nyttig pryl som skall frälsa oss från ondo, fattigdom och sjukdom.

Silversmide för stressad sjukvårdspersonal, promenader i slottsträdgården för långtidssjukskrivna personer med kronisk smärta. Snart kanske en läkare nära dig börjar skriva ut kultur på recept.

Varsågod; en biljett till nästa Norénpjäs när huvudvärken slår till nästa gång. Är det en bra utveckling? Skall vi alla falla in i hyllningskören? Är det kulturens uppgift att förebygga och minska sjukfrånvaron?

Nej, självfallet inte. Det är att blunda för grundläggande samhällsproblem. Att människor dukar under i arbetslivet beror på ändrade maktförhållanden och hårdare arbetsvillkor.

Det finns inte plats för individer som inte kan gå för fullt i alla lägen. Vi är ett slags levande förbränningsapparater i marknadsekonomins tjänst.

Drivkraften är pengar, makt och rikedom. Alla måste vara effektiva i tillväxtens namn. Här får över huvud taget inte vissa människor plats. De är dömda till arbetslöshet på obestämd tid.

Vi kan inte bygga det goda samhället, det solidariska allmäntillståndet på djupt egoistiska grunder, där den ekonomiska högsta kasten i bank- och företagsvärlden förblir sittande på en ohotad piedestal.

Jag tror givetvis på kulturen som skapare av social gemenskap och mänskliga mötesplatser. Vi blir gladare av att sjunga i kör än att skråla ensam. Vi skrattar högre tillsammans med andra.

Det är också bättre att bli förbannad i grupp än att svära i enskildhet. Kultur som aktiv karneval, som bryter gränser, skapar små mirakel, är självfallet bättre än kultur som alstrar allmän passivitet.

En sådan kultursyn är radikal, samhällsomstörtande, ett motstånd till den borgerliga tanken om kultur som visionslös konsumtionsvara, eller hjälpgumma.”

Jan Broman skriver i debattartikeln ”Solidaritet, rättvisa och skatter”:

”Jag har svårt att tro att människor i Sverige är så själviska som alliansen försöker göra oss.

Tvärtom tror jag att de flesta av oss är solidariska av naturen./…/

Att ytterligare försämra statens balans med ett antal miljarder – som alliansen verkar förespråka! – verkar inte vara någon särskilt bra idé.

Alltså en uppmaning till politiker av alla kulörer. Gå ut och fråga era yrkesverksamma tänkbara väljare: Skulle inte du kunna tänka dig att betala lite högre skatt för att din gamla farmor, eller hennes morbror, ska få lite mer att röra sig med? Jag lovar er!

Ni som tror att människor är egoistiska varelser som inte kan tänka sig att avstå någonting för en annan människas skull, kommer att bli förvånade!”

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: