Tjänsteekonomins tundra, satsa på dig själv, entreprenörer och lycksökare…

11 mars, 2010 § 1 kommentar

Slår mig; ja, denna rubrik ”Ingen ska behöva känna oro!” kan man ta på litet olika sätt (innan man läst själva insändaren)! Till exempel om att invagga människor i falska förhoppningar om att de i makten tar hand om saker till vårt bästa!Vi kan bara luta oss tillbaka och lita på dem i den!

Ja, är det inte så att många som röstat på alliansen förlitar sig på att ”staten” (den nu styrande alliansregeringen) ska ta hand om allting? Fast de samtidigt häcklat just ”staten.” Men det är skillnad på ”stat” och ”stat”? Hmmm, och vilka är det som klagar när deras förmåner hotas med att dras in? Samtidigt som de inte unnar andra välfärd.

Göran Greider skriver i ledaren ”Pansarkryssaren som försvann” om klass och kön, om

”… kvinnlig arbetarklass på den nygamla tjänsteekonomins tundra.”

Han menar att den svenska arbetarklassen idag består av fler kvinnor än män och att det kan vara orsaken till att kvinnor ogillar den politik som förs. Något De Nya Moderaterna inte förstår och tror att de måste tala om mer jämlikhet, men på borgerligt vagt manér och i borgerlig tappning. Med litet vaga tankar om könskvotering till bolagsstyrelser eller skattesänkningar.

Han menar att att vara kvinna idag i Sverige och i västvärlden är statistiskt sett allt oftare också att ha med arbetarklass att göra.

En Nima Sanadaji från skattebetalarnas förening och Captus tankesmedja svarar Ulf Lundén i hans recension av ”Jämlikhetsanden” av Richard Wilkinson och Kate Pickett i ”Jämlikhetsanden väcker debatt!”. Att forskning har visat att inkomstojämlikhet INTE ALLS dödar. Att det inte finns någon koppling mellan nivån av ekonomisk ojämlikhet, livslängd eller hälsa.

Lundén svarar med att bland annat skriva om det

”moraliska värdet av jämlikhet”

om större jämlikhet nu inte har något som helst annat värde, och skriver:

”Samhällsproblem löser sig inte av sig själv genom att öka klasskillnaderna i ett samhälle.”

Tja, ojämlikhet för med sig en massa andra saker.

Och jag funderade när jag läste Sanadajis svar om han överhuvudtaget har läst den bok Lundén recenserat och ens tagit del av deras forskning riktigt?

För det finns en massa andra negativa effekter av stor ojämlikhet i ett samhälle, utöver sämre hälsa och kortare livslängd hos alla i dessa samhällen, vilket Wilkinsons och Pickets forskning visar – och dessa nämner inte Sanadaji annat än i en bisats.

Och jag tycker inte det är orimligt att anta, att i ett samhälle med stor ojämlikhet så blir stressen större på alla där, fattiga liksom rika. Och det måste också slå på hälsa och livslängd.

Jo, javisstja, det de skriver i ”Jämlikhetsanden” är ju redan gammal skåpmat, något vi vetat i alla tider!

Och dessutom så har väl vi alla i vårt samhälle betalat skatt slog mig återigen apropå ”skattebetalarnas förening” innan jag läste denna artikel? ÄVEN alla låg- och medelinkomsttagare? Och betalat proportionellt på den lön vi tjänat?

Men kanske räknas inte vissa skattebetalare som skattebetalare? Man räknas kanske bara som ”skattebetalare” om man kommit över en viss gräns? Så en annan ska inte komma här och komma och tro sig tillhöra ”skattebetalarna” eller således ha något att säga till om?

Och de som varit höginkomsttagare i Sverige har aldrig haft det dålig ekonomiskt sett. Jag kommer från en medelklassfamilj i de övre skikten förmodligen, så jag menar att jag vet. Och jag tillhör fortfarande medelklassen, men har inte röstat på alliansen – och kommer aldrig att göra det.

Det var det där med solidaritetsunderskott. Och empatiunderskott.

Man kan läsa om Captus i Wikipedia:

”… är en tankesmedja som arbetar med opinionsbildning för allmänborgerliga idéer såsom sänkta skatter, en stark rättstat och fria marknader. Captus startade sin verksamhet under år 2005 och grundades av Nima Sanandaji, Christofer Pihl och Anders Nyman.”

Om Sanadaji kan man läsa:

”Han är bosatt i Stockholm samt har tidigare varit ordförande i Fria Moderata Studentföreningen och Svensk-amerikanska föreningen, båda i Göteborg. Sanadaji var en av författarna till Timbrorapportern ’Välkommen till Sverige! Om politisk snedvridning i kurslitteraturen SFI, svenska för invandrare’, som kritiserade sfi-utbildningen för att gå socialdemokraternas ärenden.”

Och om svensk-amerikanska föreningen:

”Svensk-amerikanska förbundet är en partipolitiskt obunden vänskapsförening bildad 22 februari 2004. Bland grundarna fanns bl.a. personer med bakgrund från Liberala ungdomsförbundet, Moderata Ungdomsförbundet, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet samt Kurdiska ungdomsförbundet.”

Jag kan bara säga att USA är inget föredöme att följa utifrån de erfarenheter jag har och utifrån det jag sett av fattigdom och enorma klasskillnader och hur det är att vara s.k. entreprenör eller egen småföretagare.

Ja, apropå infrastrukturen där (vägar till exempel och dess underhåll), se artikeln ”SJ var bättre förr” (apropå en annan del av infrastrukturen, men i Sverige) där Per Runesson skriver:

Ibland ryser man (av obehag) när man möter de nya orden som dykt upp på senare år. Tänk på ’operatör, upphandling, konkurrensutsatt, bolagisering, privatisering’ för att ta några.

Med sådana ord och begrepp kan man analysera skandalen kring det trafikkaos som resenärer i huvudstaden och annorstädes genomlidit, inte bara fysiskt och psykiskt utan även ekonomiskt./…/

Vem är då boven? Ja, alla skyller som bekant på alla och såväl den förra som den nuvarande regeringen har tillåtit denna skämmiga utförsäljning av det som en gång kallades ’hela Sveriges järnväg’.”

Runesson beskriver gamla SJ som tryggt statligt företag, tryggt och trögt – men pålitligt, som delats upp i lika bolag.

DD:s Kulturhyllan är också ironisk angående bygg-självandet i ”Bygg själv”:

”Ja, i landet satsa på dig själv och gör-det-själv-Sverige föds nya lycksökare varje dag, samtidigt som samtalen till jourhavande medmänniska bara blir fler och fler.”

Man kan också på Kulturhyllan läsa i ”Skyskrapan brinner” om just den filmen som nu kommer i en specialutgåva på DVD:

”Under denna vinter har snön avslöjat många brister, okunskap och rena rama byggfusket i fastighetsvärlden.

Återutgivningen ligger därmed i iden. Filmen handlar ju om ett gigantiskt fuskbygge som till slut fattar eld.”

Och i Wikipedia om ”Skyskrapan brinner”:

”… amerikansk katastroffilm från 1974 med bland andra Paul Newman, Steve McQueen och Fred Astaire. I den stora amerikanska staden San Francisco har man byggt världens högsta skyskrapa som kallas The Glass Tower. På grund av fuskbygge, bland annat med felaktigt installerad el och sprinklersystem börjar byggnaden brinna på invigningsdagen. På byggnadens översta våningen finns en pampig bankettsal där invigningsfesten hålls. Det blir en kamp på liv och död för gästerna att ta sig ut från det brinnande infernot.”

Läs mer om SJ i ”Märkliga skratt. Veckan som gick: eftersatt järnväg och inbillad rekordjakt” av Johan Ehrenberg.

Annonser

§ Ett svar till Tjänsteekonomins tundra, satsa på dig själv, entreprenörer och lycksökare…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Tjänsteekonomins tundra, satsa på dig själv, entreprenörer och lycksökare…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: