Mer om lycka – och positivt tänkande…

4 mars, 2010 § 2 kommentarer

Mer ur artikeln ”The Pursuit of Happiness” av Carlin Flora.

Se också det tidigare inlägget ”Lycka…” om detta ämne.

Psykologen Martin Seligman vid University of Pennsylvania uppmanade kolleger att noga undersöka optimala sinnesstämningar med samma intensitet som de under så lång tid hade studerat sjukliga. Han sa att vi inte kommer att lära oss om fullt mänskligt fungerande om vi inte vet lika mycket om mentalt välmående som vi vet om mental sjukdom. Så en ny generation psykologer byggde upp en respektabel forskningssamling över positiva karaktärsdrag och lyckohöjande övningar. Samtidigt bidrog utvecklingen inom neurovetenskapen med nya ledtrådar till vad som gör oss lyckliga och hur detta ser ut i hjärnan.

Inte oväntat står det i Wikipedia:

”Martin Seligman född 12 augusti 1942, är en amerikansk psykolog och författare, mest känd för att ha myntat begreppet ’inlärd hjälplöshet’.

I skriften ’The Welfare Pigeon’ redogör han för experiment med duvor. De duvor som får belöning, utan någon koppling till sin prestation eller sitt beteende, har en tendens att hamna i ett depressivt tillstånd av passivitet. Dessa enkla djurförsök har sedan legat till grund för en nyliberal skola som menar att generösa välfärdssystem söver och passiviserar.”

Rättfärdigar passivitet på andra fronter? Tillbakalutad likgiltighet hos vissa?

Ekonomer samlade samtidigt på forskning som undergrävde den klassiska premissen att människor gör rationella val som ökar deras välmående. Vi är usla på att förutse vad som kommer att göra oss lyckliga.

Men det räckte inte att ett uppbåd av akademiska linjer som var den tändande gnistan till en massa insikter om den soliga sidan av livet samlades. Självutnämnda experter hoppade på tåget. En ytlig ocean av leenden ansikten (smiliesar), självhjälpsguruer och leverantörer av köksbordsvisdom har rivit ner vetenskapens grundtanke, dragit ut en massa dårarnas guld och stormat marknaden med garantier att förinta din oro, stress, ängslan, nedslagenhet och till och med leda. En gång för alla. Allt som krävs är litet tacksamhet. Eller kanske en massa.

Men allt är inte nödvändigtvis bra. Enligt en del mått så har USA som nation blivit sorgsnare och ängsligare under samma tid som lyckorörelsen har florerat (på samma sätt som många andra länder blivit); kanske är det därför som de så ivrigt har köpt dess erbjudanden. Det kan vara så att unversitetsstudenter skriver in sig för lektioner i positiv psykologi i mängder i USA därför att hela 15 procent av dem rapporteras vara kliniskt deprimerade.

Det finns de som i lyckobrigaden ser en lättvindig och till och med nedslående bedrägligt sken av Pollyanna.  Så det är inte förvånande att lyckorörelsen har skapat en motrörelse, ledd av en akademisk trojka. Jerome Wakefield vid New Yorks universitet och Alan Horwitz of Rutgers har skrivitThe Loss of Sadness: How Psychiatry Transformed Normal Sorrow into Depressive Disorder (vilket ungefär betyder ”Förlusten av sorgsenheten: hur psykiatrin har omvandlat normal sorg till en depressiv störning”). De har sett att den främsta upptagenheten med lycka har kommit på bekostnad av sorgsenhet, en viktig känsla som vi har försökt att bannlysa från vår känslomässiga repertoar.

Horwitz beklagar att unga människor som är naturligt ledsna och vill gråta efter uppbrott ofta övertalas att medcinera sig själva istället för att arbeta sig igenom sin sorgsenhet. En annan psykolog är rasande över att vår upptagenhet med lycka är liktydig med ett ”mesigt nonchalerande” av känslor som har gett upphov till våra största konstverk.

Fast jag tror inte alls att vi måste lida för att vara kreativa. Däremot mår vi nog ALLA gott av att ha tillgång till hela spektrat av känslor, vare sig vi är konstnärligt arbetande eller inte.

”Den lyckliga människan är den tomma människan”

säger han. Fast det tror jag inte heller behöver vara sant nödvändigtvis. Så länge man har tillgång till och får känna alla andra känslor; ilska, sorg, vrede osv.

Men både lycko – och antilyckokrafterna är överens om något viktigt, nämligen att amerikaner tenderar att grabba tag i konstgjorda quick-fixes, sådana som extravagant köpande och fet mat, för att undertrycka eller dämpa varje negativ känsla som kommer över dem. Detta verkar röra sig omkring en idé att konstant lycka på något sätt är vår födslorätt. En mängd forskning visar verkligen att omedelbar skonsamhet lugnar ner oss – ett tag. Men de lämnar oss fattigare, fysiskt sjuka och vanligtvis ännu miserablare på längre sikt – och dessutom i avsaknad av de verkliga förmågorna som får oss att rycka upp oss.

Lycka är inte att le hela tiden. Det handlar inte om att eliminera dåliga sinnesstämningar eller att omsätta några slags Tolstoyinspirerade nyanser och ambivalenser mot människor och situationer med muntra uttryck utan några kritiska värdeomdömen som Carlin Flora skriver.

Vad är lycka? Den innehåller djup och överväganden. Den omfattar att leva ett meningsfullt liv, där vi får använda våra gåvor och vår tid, leva med tanke och mening.

Den maximeras när du också känner att du är del av en gemenskap. Och när du möter irritationsmoment och kriser med värdighet. Den inbegriper vilja att lära sig och sträcka sig ut och växa, något som ibland innehåller obehag. Den kräver att vi agerar på livet, inte blott och bart tar in det.

Se artikeln ”It’s not too late to save ‘normal’ – Psychiatry’s latest DSM goes too far in creating new mental disorders” av Allen Frances.

Annonser

§ 2 svar till Mer om lycka – och positivt tänkande…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Vad är detta?

Du läser för närvarande Mer om lycka – och positivt tänkande…reflektioner och speglingar II....

Meta

%d bloggare gillar detta: