Arkelsten, Sahlin och Liljerot (alla kvinnor) och en kultur där vissa börjar vänja sig vid att saker inte kostar något föder avstånd mellan eliter och folk…

[Uppdaterad på kvällen samt 7 november, se slutet av postningen].

Ja, nog borde det rensas upp i det här underliga privilegieträsket som omger politiker. Varför ska de få gratisbiljetter? Biljetter som de nog har råd att betala själva. Precis som Greider skriver:

”När vissa människor börjar vänja sig vid att vissa saker inte kostar något föds ett avstånd mellan eliter och folk.”

Men ännu är det avståndet inte så stort som det mellan Stockholm Open och Shell, nej.

Ja, vi har olika identiteter: stads- eller landsortsbo, dramapedagog/läkare e.d., kvinna/man, vit/färgad, gillar att träna/läsa böcker osv. Vissa av dessa identiteter har vi valt, som yrke och hobbyer/fritidssysselsättningar, men andra har vi inte valt; som att vi fötts till kvinna eller man, vit eller färgad, i mer eller mindre välbärgad familj med olika grad av utbildning, i Sverige eller annat land, i Europa eller annan del av världen… Se debattartikeln här.

Tillägg på kvällen: Se Do nothing day i ”Sjukt fusk eller fuskiga lobbyister”, Ett hjärta RÖTT i ”Fusk, fiffel och myter” samt Dagens arbete om ”Helt sjukt om fusk & fel”.

Tillägg 7 november: se blogginlägg om skillnaderna mellan man och kvinna, apropå Sofia Arkelsten – och Börje Ahlstedt.

Skattefinansierade företag mer lönsamma – undra på att de är intressanta! Samt om vad otrygghet i ett allt mer ojämlikhet samhälle skapar…

Undra på om det finns starka intressen av att privatisera dessa verksamheter??

[Tillägg 8 oktober: är det lättare att frestas fuska inom privata verksamheter? Se "Läkare dömd för bedrägeri." Vad kostar all kontroll av privata verksamheter som redan är eller kanske kommer att bli nödvändig? Så har privatiseringen ökat effektiviteten? Och i så fall i vilken grad? Har verksamheten blivit bättre? Vilka vinster har egentligen gjorts? Har vi fått förluster? Vilka?

Tillägg 9 oktober: och detta sker i Stockholm med vård- och hemtjänst]

Jag tror Eva-Lis Sirén har rätt:

”Jag tillhör dem som tror att många röstade utifrån otrygghet, frustration./…/

En grundorsak till valresultatet är att klyftorna inte minskar. /…/

Vi ser det också tydligt i skolan. Alla elever har inte samma chans. Så skillnaderna ökar.

[Uppdaterad 8 oktober: se Martin Mobergs inlägg strax före valet 'Den högre utbildningen allt(m)er otillgänglig] /…/

Segregerade bostadsområden ger segregerade skolor.”

Om Daniel Linds bok ”Mellan dröm och verklighet – En bok om frihet, livschanser, social rörighet och rättvisa” (en bok som är i högsta grad väl värd att läsa) står det:

”Vilken sorts samhälle vill vi ha? Hur når vi dit?

Den här boken är en mytkrossare om social rörlighet. Den visar vilka faktorer som påverkar den sociala rörligheten och den ställer frågan om vilket samhälle vi vill leva i.

Myten som spräcks är den om USA som landet där vem som helst kan starta med två tomma händer, skapa ett gott liv och en förmögenhet. Daniel Lind visar med stöd av internationell forskning att sanningen är en annan.

Möjligheterna är större i Sverige och de andra nordiska länderna än i USA att förverkliga den drömmen.

Eller har varit för nu är utvecklingen i Sverige på väg åt fel håll.

Hur kan detta förklaras? Daniel Lind förklarar det med att livschanserna är mer jämlikt fördelade i länder med den nordiska välfärdsmodellen.

Inte minst handlar det om utbildning, om att kompensera brister i uppväxtvillkor och familjeförhållanden.

Nu när modellen krackelerar sprids livschanserna inte lika jämnt och den sociala rörligheten minskar.

Är det så vi vill ha det?”

Texter ur Lärarnas tidning 15/10.

Ökande klasskillnader, att smita från ansvaret, om att verkligen ge alla verkliga möjligheter att röra sig från ”rags to riches” i en VERKLIG social rörlighet…

Nej, det är inte alla förunnat att avslappnat kunna göra

”… ingenting”

Att göra en liten resa hit och en liten resa it, läsa en trave böcker, skriva ett par rader, på det hela göra detta med

… allmän lättja och letargi.”

När man är orolig för hur man ska få ihop tillvaron…

… när otryggheten är total.

Och politikernas utförsäljningar av vår gemensamma egendom är det att smita från ansvaret? Så man kan skylla på någon annan stället?

Som apropå centerledaren som önskar sälja ut vattenfall. Hon som i ledande ställning haft chansen att satsa på ren teknologi, men inte tagit den.

Nu vill hon istället sälja ut.

Och apropå effekterna av huvudlösa och ogenomtänkta utförsäljningar, för utförsäljningarnas egen skull, se Storstad i ”Brutalt med Boultbee.”

Se också Jinge om högerns strävanden till avpolitisering i ”Högerregeringen förstör SVT” om valgala på SVT igårkväll på Götaplatsen i Göteborg:

”… ett underhållningsprogram där ett antal politiker, mest föredettingar, satt som gisslan i en soffa för att mellan olika artistuppträdanden låta sig förlöjligas en stund. Jag har inte en aning om varifrån SVT stulit konceptet, men det spelar mindre roll.

Det hela var ett pekoral, och möjligen kan det vara ett led i den ständiga borgerliga strävan att avpolitisera politiken.

Vinner alliansen valet så får vi väl ringa in våra röster nästa val, precis som vid melodifestivalen. Det blir en valshow.

Vi ska tydligen finna oss i att politik snuttifieras och att SVT inte tar sitt avtal med staten på allvar. Idag frågar sig Aftonbladet om vem som är i bäst form, Sahlin eller Reinfeldt. Media gör det till en tävling mellan politiker, precis enligt den linje som SVT följer.”

Och vidare om att samhällsmedborgare förvandlats till kunder och samhällsansvaret har reducerats:

Se också tidigare inlägg om att verkligen ge alla samma chanser, så att man med fog kan hävda att frihet råder, om verkliga möjligheter att röra sig från ”rags to riches” och verklig social rörlighet.

Och apropå skolan så har Rossana Dinamarca skrivit en väldigt bra artikel om att ”Björklund fiskar i grumliga vatten” angående förbud mot burka eller niqab.

Hon menar att om Björklund verkligen brydde sig om dessa unga tjejer (och andra unga människor) och deras utveckling till fria, självständiga individer som tänker själva så borde man stoppa de religiösa friskolornas indoktrinering istället.

Istället för att motverka denna indoktrinering så sätter han eleverna i kläm mellan hem och skola. Och hon menar att indirekt så tvingar han bort dessa tjejer till religiösa skolor och gör därmed ont värre.

Och jag tror att hon kan ha rätt. Dessa (odemokratiska) föräldrar kommer att försöka sätta sina barn i en religiös friskola istället för att döttrarna ska få slippa burkan.Och därmed nöjer sig Björklund?

Nej, vi behöver inte en mer segregerad skola än vi redan har.

Och ja,

”Det är dags att prata om de verkliga frågorna, om det som gör skillnad i skolan och som stärker elevernas rätt till kunskap.”

Hon menar att Jan Björklund pratar bara disciplin och icke-frågor och det känns som om det är vad gör vi i skolan i hög grad också.

Se skolforskaren Jan Thavenius om att

”Man kan idag se alltmer av en teknokratisk styrning av skolan.

Skolan som instrument för ekonomisk tillväxt kommer i förgrunden, och det talas allt mindre om att det är i skolan som unga människor ska utvecklas mänskligt och socialt. Kunskapsbegreppet töms på sitt sociala och kulturella innehåll.

Men, menar Jan Thavenius, det finns ingen motsättning mellan att förbättra elevernas kunskaper och utveckla en demokratisk skola.”

Maria-Pia Boëthius skriver i sin senaste ledare om bristen på supersmarta kommunikatörer som skulle kunna (be)möta lobbyismens pr-orkaner.

Ja, som har tid och resurser att bemöta de som har tid och resurser och som bara ser om sitt eget hus!

Så slaget är förlorat? För gräsrötterna reser sig inte upp och medelklassen tror de sitter bekvämt i sin båt?

Monica Gunne i ”Positivt tänkande är ett farligt virus”:

”Mellan 2002 och 2006 när ekonomin rusade på som bäst, fick fler människor det sämre i USA. Barnfamiljerna blev fattigare och tjänstemännen upptäckte att de var utsatta för ’sammanpressande krafter’. Lönerna sänktes, företagen drog in pensioner och förmåner. Anställningarna blev kortare.

Så vart tog tillväxtens sköna slantar vägen?

De drog iväg uppåt, skriver Ehrenreich i sin bok. De goda årens pengar (som bland annat skapades av teknikutvecklingen) passerade företagens mellanskikt och landade hos de allra rikaste. Som sedan hällde bonusar över det lojala skiktet strax under sig.

Men blir inte medelklassen rasande över att få en så liten del av kakan?

Ånej. Enligt Ehrenreich har redan alltför många svalt positivismens budskap: hela ansvaret är alltid ditt.

Har du inte lyckats, ja då får du väl jobba ännu hårdare med dig själv.

Övervaka dina tankar. Förändra dina känslor.

Och glöm inte att koncentrera dig ännu intensivare på dina önskningar.”

Och Daniel Lind reflekterar också i sin bok ”Mellan dröm och verklighet – Frihet och livschanser i framtidens Sverige” över medelklassens (bristande) reaktioner och vad det kan komma att leda till – för dem (oss).

Om nymoderaternas språk se av Lena Andersson i och om Bengt Göransson om hans bok ”Tankar om politik” ”Kärna eller frukt?” .

Litet om kulturpolitik, den så kallade arbetslinjen, slutna nätverk för män, ansvarstagande, ojämlihet, finanskris, svårighet att göra klassresor…

John Zerzans hemsida hittar du här. Och om honom på Wikipedia.

Ulf Lundén om sparande i ”Dags att lära av Churchill”:

”Det var mitt under andra världskriget.

Tyskland hade ännu stora framgångar i kriget. Den engelska krigsministern sökte upp premiärministern Winston Churchill.

-Jag behöver mera pengar till kanoner, flyg och soldater.

Winston Churchill suckade. Han var trängd. Det sinade oroväckande i kassorna.

-Jag har inga pengar, svarade han.

-Men du kan väl ta från kulturbudgeten, föreslog krigsministern.

- Men då har vi ju snart ingen kultur och vad skall vi då försvara?

Det borde vara en sedelärande berättelse för dagens beslutsfattare oavsett politisk åskådning. Denna Winston förstod kulturens värde. Han var ju inte bara Englands premiärminister. Han var också författare, (Nobelpristagare i litteratur) och en mycket flitig amatörmålare.

Kulturen behöver frikostigt stöd för att överleva på sikt även i svåra tider. Om Churchill kunde värna kulturen mitt under brinnande kriget mot nazisterna borde dagens krispolitiker kunna lätta på plånboken en smula.

Men vi lever under en epok som vi kan kalla den stora besparingstiden. Den har pågått i åratal. Jag kan knappt minnas när vi inte har varit djupt nedsjunkna i en balja fylld av sparkrav.

I goda tider skall det sparas inför dåliga tider och när det blir dåliga tider måste vi spara ännu mer.

Att spara har blivit en dygd. Privata företag måste spara för att vinsten skall bli så stor som möjligt. Den så kallade avkastningen inom medieindustrin har paradoxalt nog räknats upp trots att det blivit allt svårare att tjäna stora pengar inom detta område eftersom en hel generation lärt sig att medier i stor utsträckning är en gratisvara.

Under lång tid har kulturen hamnat i klorna på ekonomerna. Hela kulturlivet är genomsyrat av detta. Kulturens olika institutioner har under lång tid inte fått full kompensation för pris- och löneökningar.”

Och i ”Smart men omoraliskt” skriver han:

”Högerpartiet i Sverige är skickliga på att göra om ordens rätta betydelse. Det skapar viss förvirring bland allmänheten.

Högern har ju alltid varit ett parti som hämtat stöd och sympatier hos arbetsgivarna och de redan välbeställda i samhället. Så har det varit och så är det än.

Jag minns ett samtal med en egenföretagare för fyra år sedan. En mycket klok och trevlig person men som också var fullständigt ärlig.

-Jag röstar på Moderaterna bara för att det gynnar mig som företagare. * Annars skulle jag aldrig rösta på dem.

Enkelt, rakt och ärligt. Det kan man tyvärr inte säga om Högerpartiets ordlekar i den offentliga debatten.

Unga människor som växt upp i ett Sverige som tidigt fått lära sig slogan som ”satsa på dig själv” och andra klatschiga utrop av nyliberala doktriner tror att den fattige kan bli rik bara om den rika blir ännu rikare.

Högern har skickligt annekterat ord och uttryck men fyllt dem med annat innehåll.

Det talas om ansvar och om att rädda den gemensamma välfärden när den i praktiken redan är på väg att avskaffas genom privatiseringar och avregleringar.

Jag och många med mig anser att rättvisa är lika med jämlikhet. Att du får lika mycket som jag.

Högerns anhängare tolkar det på sitt sätt. De anser att rättvisa betyder att den som tjänar mera skall ha större skattesänkningar än den som tjänar lite.”

Läs om flykten till privatskolor i Argentina i ETC i ”Kampen för en offentlig skola” och Maria-Pia Boëthius i ”Guldsås med extra allt. Midas – världens recept förstör vår aptit”, om Midas här, samt ”Konstnär – ett högriskyrke. Lång utbildning, låg inkomst, få barn. Tuff verklighet är vardag.” Se rapporten ”Konstnärernas inkomster ur ett jämställdhetsperspektiv. Ekonomi, arbete och familjeliv” av Marita Flisbäck och en sammanfattning här.

Om islamofobi i Europa i ”Europa gör som McCarthy. Liz Fekete: ’Stämningen är att islam utgör ett hot.’” Liz Fekete är verksam vid den antirasistiska tankesmedjan ”Institute of Race Relations” och har nyligen kommit med boken ”The Suitable Enemy” (”Den lämpliga fienden”, se också om vårt behov av syndabockar och syndabockstänkande bland annat här och här).

Och i ”Sanningen om herrklubbarna. Ny bok om hur det svenska näringslivet odlade sina nätverk” kan man läsa om Therese Nordlund Edvinssons bok ”Broderskap i näringslivet: en studie i homosocialitet i Kung Orres Jaktklubb 1890-1960”, där hon beskriver hur manlighet konstrueras och reproduceras i slutna nätverk. Läs om boken här.

Se också ”En mycket oroande trend. Arbetslöshet och fattigdom riskerar att gå i arv”.

Och se också Johan Erhrenberg i ”I’m back!” om att finanskrisen är tillbaka på allvar igen. Ja, och förlusterna har socialiserats, men vinsterna är privata!!!

Se artikeln ”Will the euro survive?”

Uppdatering 23 maj: *Gynnar verkligen moderaternas politik (alla) företagare? Småföretagare i ett liberalt land som USA verkar inte ha det bättre än här, så entreprenörsvänligt än USA framställs.

Det verkar minst lika byråkratiskt och krångligt där som här (för småföretagare). Ibland nästan mer. Inte lättare att anställa osv. Inklusive de dåliga sociala försäkringar de har där: om du blir sjuk e.d. så kan det bli rejält tufft. Privata försäkringar verkar kostar skjortan. Och kan vara svåra att få ut.

Och ojämlikhet kostar, både i pengar och i tillit och samhällelig sammanhållning…

Läs om hur man nu försöker tackla ojämlikheten i Storbritannien efter valet där.