Är det segregerad vård vi vill ha eller om hur man förstör välfärdsstaten. Två brittiska folkhälsovetare ser med bestörtning på hur man följer amerikanskt exempel och förstör den europeiska välfärdsstaten…
januari 12th, 2012 § 9 kommentarer
[Uppdaterad 13 januari, se slutet av postningen, samt 14 januari: bytt ut inledande bild. Tyckte denna bild var ÄNNU bättre än föregående bild].
Snabbloggning (jag blev så upprörd av det jag fick veta att jag satte mig ner och bloggade innan jag kröp i säng inför helg med jobb varenda dag, så, ja, det blev en verklig snabbloggning!).
Fick just höra om nära anhörig som har “vissa hälsobesvär.” Hon bor i Östersund och jobbar åt privat företag inom vårdsektorn.
Det visar sig att hennes arbetsgivare har försäkrat sina anställda så att de ska kunna få åka och få specialistvård på annat håll och få en vård som sker omedelbart.
Är det verkligen så här vi vill ha det?
Vill vi inte ha en högkvalitativ vård, med korta vårdköer som gäller ALLA! Där varken man själv eller ens arbetsgivare ska ha måst försäkra en!
Hur blir det för de som inte har någon försäkring från arbetsgivare? Ja, hur blir det för de som är sjukskrivna och kanske mist sitt jobb till råga på allt? Får de möjligen ÄNNU svårare att komma tillbaka, för nu måste de också stå i kö, medan andra går före dem som kanske är betydligt friskare.
Och vad innebär detta för småföretagare? Har de råd med denna försäkring? Borde det inte ligga i företagarnas intresse (kanske inte minst småföretagarnas) att deras anställda har tillgång till en högkvalitativ vård om de behöver, så de förhoppningsvis blir friska snabbt?
Vill vi verkligen ha det så här: en gräddfil för dem med pengar? Där mindre bemedlade ska vara tacksamma att de får “åka snålskjuts” på dem som kan betala för sig, antingen ur egen ficka eller via försäkring de själva betalat eller arbetsgivaren betalat?
Där vissa är värda liksom mer? Beroende på om man kan betala för sig eller att någon annan kan betala för en?
Vad håller vi på att få för land?
Har vi verkligen inte råd med bästa möjliga vård som är helt likvärdig för alla?
Jag tycker detta är SKIT! Men naturligtvis önskar jag ju att min anhörig ska få hjälp…
Läkaren Ingrid Eckerman i blogginlägget “Följ USA: rasera välfärdssystemen”:
“Sjukvården verkar ha börjat krackelera. Långsamt – men säkert. Lite i taget så det är svårt att se helheten.
Stora sparbeting i Skåne.
Ransonering av behandlingar har börjat – vissa läkemedel får inte längre användas. Alltfler vakanta distriktsläkartjänster för att fler går i pension och för att arbetsförhållandena gör att man flyr.
Allt större press på dem som ‘producerar’, dvs vårdar sjuka – öka ‘produktionen’! (Vad är produktion i sjukvården? Bot, lindring tröst? eller betalda patientavgifter? eller antal personer som sovit i en säng?)
Den ökade produktionen [dras inte också 'produktionen' ner alternativt privatiseras???], utan ökade resurser (kanske snarare minskade resurser) ger lägre kvalitet – mest synligt inom äldrevården.
Nej, det känns inte alls roligt att lägga pussel. Så dimper det ner en julartikel i BMJ (British Medical Journal) som beskriver precis det samma – i Storbritannien. The assault on universalism: how to destroy the welfare state. Martin McKee and David Stuckler watch aghast as American examples are followed to destroy the European model of the welfare state [eller 'Angreppet på universalism (allmäntillgängligheten): hur man förstör välfärdsstaten. Martin McKee och David Stuckler ser med bestörtning när man följer amerikanskt exempel och förstör den europeiska välfärdsstatsmodellen']. Författarna är folkhälsovetare.
Och vad ska jag säga om detta? Tja, det verkar bara verifiera mina misstankar om vart vi är på väg. Ett samhälle som blir svårare att leva i för många. Där kapitalism ersätter solidaritet. Där den kortsiktiga egennyttan tillåts gå ut över det gemensamma.
Där tilliten minskar och samhället blir mer människofientligt”
Man kan läsa om “Växande klassklyftor” här också.
Har vi inte råd med högkvalitativ vård för ALLA. Eller inte råd med en sjukvård med korta köer?
Dessutom är det kanske samhällsekonomiskt med en befolkning som är frisk! Friska människor producerar och fungerar bättre och kanske också under längre tid.
Varför har vård, skola och omsorg problem med budgetar och ekonomi? Är budgeten för liten? Möjligen? Skulle mer resurser där minska budgeten inom andra områden?
Räcker inte intäkterna till?
Jag tror att de flesta av oss, inte bara bland dem med lägst inkomst, utan också vi med “medelklasslöner” förlorar på den politik som förs, ÄVEN ekonomiskt! I form av ökade egenavgifter, som jag tror kommer att äta upp de skattesänkningar de flesta av oss fått.
De enda som kommer att tjäna ekonomiskt är de med allra högsta lönerna, men jag tror att de också förlorar p.g.a. sämre samhällsklimat.
Om inte förr så senare så kommer vi att se detta.
Men det är viktigt att komma ihåg att det inte finns något ödesbestämt i den politik som förs!
De som påpekar att det inte är den enda vägens politik*, utan att vi kan välja (dvs. vi kan välja bort dagens politiker och rösta på andra politiker) får dock väldigt litet plats i debatten och i media.
Se debattartikeln “Läkare gjorde jätteklipp på avknoppad vårdcentral.”
Paul Krugman i “Somewhere in Europe – The EU wakes up, but is it too late?” eller “Någonstans i Europa – EU vaknar upp, men är det för sent?” Ja, vad för slags Europa håller vi på att skapa?
*Den amerikanske f.d. nyliberale professorn och nationalekonomen Jeffrey D. Sachs i artikeln ”The Social Welfare State, beyond Ideology – Are higher taxes and strong ’safety nets’ antagonistic to a prosperous market economy. The evidence is now in” eller i min översättning ”Den sociala välfärdsstaten, bortom ideologi – är högre skatter och starka ’trygghetsnät’ inte förenliga med en blomstrande marknadsekonomi? Bevisen finns nu”.
Artikeln i min snabba översättning:
Se Dan Josefsson i ”Så ska de skapa ett Sverige för de rika” samt i ”Skattjakten som kom av sig. Dan Josefsson om en revolt som kom av sig – och om högskattesamhället som firar triumfer”:
Och nationalekonomen Lars Pålsson Syll skriver om centerledaren Annie Lööf i “Annie Lööf och inkomstklyftorna – hur fel får det bli?”, liksom också Jinge gör i “Annie Lööf måste ta hjälp av koefficienter.”
Och fler amerikaner än tidigare undrar om USA är mitt i ett klasskrig:
Ja, vi kommer att få ett allt mer segregerat land! Detta med försäkringar för att vissa ska få en gräddfil till vård är bara ett exempel. Och media bidrar till detta.
Eva Hillén Ahlström skriver om svensk media i “Pressen mot Juholt – i dubbel bemärkelse” och Jinge tipsar om en bra artikel i “Reinfeldt skulle riskera dödsstraff i andra länder” (där han tar upp detta med utförsäljningarna och Marcus Wallenberg som utsetts till styrelseordförande för LKAB).
I en artikel där Fredrik Virtanen har skrivit på samma tema (nämligen om medierapporteringen), i “Reinfeldt gör ingen Göran Persson”. Där några kommentatorer skriver:
Och, ja, det är ”Fortsatt mest rut och rot i lyxregioner med mycket god hushållsekonomi”.
Jonas Sjöstedt skriver om Klas Eklundartikel i “Tänkvärt av Klas Eklund”:
Och kommer nedskärningarna av minskade skatteintäkter möjligen?
Paul Krugman i “Things We’re Supposed To Be Quiet About” eller “Saker som det är meningen att vi ska hålla tyst om” :
Se tidigare inlägg om detta i “En riktigt obehaglig skattereform.” Med citat från artikel av Fredrik Virtanen.
[...] Är det också segregerad vård vi vill ha? [...]